I betydelsen var ordet

image

Illustration av Anna Nygren.

När jag tänker på sorgen som är för stor för kroppen och att det då finns ord och meningar att hålla mig i. Att det finns referenser och verktyg som jag kan hålla mig i och flyta. När jag tänker på hur ord räddar liv och hur ord hjälper människor att dö – då tänker jag att den skatt jag betalar är för låg.

När jag tänker på ditt avskedskalas. Att det var för storslaget och oförståeligt att greppa. Att du inte fanns. Vi som nu ändå var kvar med insikten om att du kommer inte in genom dörren, kommer inte alls. Att vi hade svårt att hitta våra egna ord i det och att flera av oss valde andras ord.

Jag arbetar med ord, dess tillkomst och gestaltning. Jag ägnar stor del av min yrkesverksamma tid åt att prata om text, tolka och ändra. Tillsammans med andra tar jag ställning till ett specifikt ords innebörd, gräver i det, vänder på det. Dessa ord blir i förläggningen till teaterföreställningar eller bokstäver och text i någon annan form. Jag reflekterar inte så mycket över det. Annat än att det är självklart.

Där på kalaset vet jag inte vad som kommer att hända, vem jag är. Det finns ingen given dramaturgi och inga inrepeterade scenerier. Jag har inga egentliga förväntningar, jag tror ingen av oss har det, inte på varandra och inte på oss själva. Vi är maktlösa inför det faktum att du är försvunnen och vi kan inte göra någonting åt det. Vi kan bara vara i sorgen och i glädjen över att  ha träffat dig.

Du har bett oss att vara osentimentala och inte hålla några tal. Du har bett oss att lära känna varandra. Det finns en soppslev. Den soppsleven kan höjas mot taket om någon vill göra något. Vi skulle inte hålla några tal men en sång eller en dans går bra. Kanske även ett minne om det är kort och underhållande. Eller en dikt. En dikt av någon levande författare, eller någon död. En dikt skriven om dig eller för dig och av mig eller någon av de andra som är här. Vi behöver inte prata när vi inte vet vad vi ska prata om. Vi behöver inte prata men vi kan läsa några rader från en skrynklig lapp ur fickan och lyssna på varandra.

Diktens korta rader blir till en livlina och vi håller hårt fast i den. Några ord simmar förbi och andra stannar kvar. Ett ord. Just det där ordet. Jag vet inte varför just det där ordet skrevs. Jag vet inte om det var planerat att just jag skulle läsa det. Eller jo, jag vet att det inte skrevs det till mig. För den som skrev vet inte att jag finns. Men, den visste att det finns många som mig. Som behöver det där ordet och alla dom andra orden. Ord som skapar betydelse. Meningen är, att det ordnar sig. Att det är ok. Och flera andra meningar och undermeningar.

Mitt i allt det känslomässiga (och kanske är det just när det läses en väldigt dålig parafras på en känd författare och jag skruvar lite på mig men inser ändå det sanna och innerliga i intentionen) griper tanken om kulturens nödvändighet tag i mig. Om inte någon skrivit den där dikten och det där ordet, om inte något bestämt sig för att det viktiga är att tänka och formulera det, om inte någon getts förutsättningar för att förädla tanken och orden, om inte vi haft något att hålla oss i.

Du var klok som bjöd in oss till ditt kalas. Du var klok som gav oss ett tillfälle att bara vara och upptäcka det storslagna. Du är klok och jag stoppar ned den klokheten i fickan och tar den med mig.

/AnnaLina

3 thoughts on “I betydelsen var ordet

  1. Lappen har jag kvar. Lappen med de lånade orden.
    Ord att hålla mig till. Orden som berörde mig och gav mig lättnad.
    De som kunde förflytta saknad till väntan.

    Tack AnnaLina
    Du skriver fint och sant om orden.

    Kram
    Solveig

    1. Att ha de där lapparna att hålla sig i. Att tänka att orden på lappen finns kvar i kroppen om de skrivs eller läses.
      Tack för att du ville dela dem i våra kroppar och minnen.
      Kram AnnaLina.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>