Uppdrag 10:1

image

I den svarta lilla bok där jag förvarar mina uppdrag noterar jag vid det tionde:

Jag springer. Min impuls är inte  att pausa, tanka, andas. När farten, intensiteten, blir för hög – då spurtar jag. Jag springer.
Kroppen svarar. Den tvingar mig att stanna. Den tvingar mig själv till utsatt tid med vila. I vilan känner jag käkarna, bettet. I vilan känner jag magen, låren. Jag hör signalen och låter den sjunka in – du behöver inte springa.