Slutrapport : Uppdrag 8

image

Idag är det sista dagen för det åttonde uppdraget. Uppdraget var en uppmaning att under två månader 5 dagar i veckan gå en en timme lång promenad i skogen – utan att lyssna på musik, tal eller radio – och efteråt rita en snabb skiss av det jag upplevt.

Jag har misslyckats med uppdraget. Sammanlagt har jag gått tre promenader samt gjort tre skisser.

Den första promenaden var med barnvagn, tillsammans med ett sovande barn. För att inte inledas i frestelse lämnar jag telefonen hemma. Under den timme promenaden varar finner jag mig tvingad att stoppa ett tiotal impulser att svara på mail, skicka frågor över sms, passa på att ringa samtal kopplade till arbete eller förtroendeuppdrag. Jag noterar detta bredvid skissen jag gör.

När jag börjar min andra promenad är det i början av en dag för arbete, jag hade SJU timmar för att hinna med ALLT – inklusive gå en lugn promenad i skogen. Jag är stressad. Jag har börjat dagen med att vara allmänt grälsjuk och har med nöd och näppe tvingat i mig frukost. När jag sätter ned foten mot asfalten för att ta mitt första steg gör det ont. Jag fortsätter framåt, mot det skogsparti som finns nära mitt kontor. Varje gång foten möter marken är det som ett hugg upp mot ryggen och in i magen. Jag har telefonen med mig. För att kontrollera tiden på promenaden. I skogen är underlaget mjukare, ändå blir jag mycket andfådd då smärtan gör att jag spänner mig. Efter 33 minuter stannar jag på en bergknalle framför en död, ganska ful tall. Jag andas och räknar grenar. Jag kan inte fortsätta gå. Det är skönt att sitta ned men inte särskilt bekvämt. Jag ritar grenar, ådror och barr och klockar mig själv på telefonen. Sedan går jag ned för berget. Det är inte längre smärta i varje steg. Jag har fortfarande ont men det står inte i vägen för allt annat.

Den tredje promenaden är i sol. Jag stannar ofta och tittar på trädens skuggor. När jag kommer tillbaka till kontorets solvarma trappa ritar jag ur minnet av björktrastar som lyfter från marken.

Istället för 40 promenader har jag gått 3. Jag har alltså misslyckats med att genomföra detta uppdrag inom utsatt tid. Mer viktigt än så, jag har vågat misslyckas samt erkänna att jag gjort det.

Lehna, tack för att du tog dig tid att tänka ut en utmaning till mig. Jag kommer ta den med mig och jag kommer att lösa den, inte just idag och kanske inte innan 5 november 2015. Men jag kommer att lösa den.

/AL

Mission 4:1

image

Irma asked me to find myself a brother. I’ve been looking for him and now I found him. He will receive a letter from me. I’m not sure how to start the letter for my imaginary brother. I try a few different ways:

”To My Brother. Hi Bro. Broskee.”

None will do.

”Hello,

I’m far away from you, but still very close. I like thinking about you. You are the one that annoys me the most, the one that teases me, the one that I always compete with, the one I love the most and my heart will burst if you disappear…”

I let you know when the letter is finished. Until then I let the Table Mountains pretect me and my brother.

See you,
AnnaLina